Macrobilder på insekter
Copyright alla bilder Stig-Ove Sandquist
Välkommen att kontakta mig via e-post stig-ove(snabelA)tusenideer.se om du är intresserad av att köpa någon bild, -digital eller printad?
Spindlar
Spindlar (Araneae) är en ordning inom klassen spindeldjur med över 42 000 arter spridda världen över. Gruppen är rovlevande och olika insekter är den viktigaste födan.
Kännetecknande för spindlar är att kroppen kan indelas i två övergripande delar, framkropp och bakkropp, och att de har åtta ben ordnade i fyra benpar. På bakkroppen finns spinnvårtor för produktion av silkestrådar, en egenskap som skiljer dem från andra spindeldjur. Silkestråden som spindlar producerar består av en tunn och stark proteinsträng och har många olika användningsområden. Bland annat används silkestråden för att spinna nät, för att vira in byten och som material för äggsäckar.
Spindlar har ett par chelicerer, även kallade käkar, som används för att hugga byten. Alla spindlar, undantaget några som saknar eller möjligen saknar giftkörtlar, kan injicera gift för att skydda sig själva eller för att döda och bryta ner byten. Endast omkring 200 arter har dock ett gift som är starkt nog för att orsaka hälsoproblem för människor. Flera större arter har bett som kan vara tämligen smärtsamma även om de inte orsakar långvariga skador eller problem för hälsan. I ekosystemen håller spindlarna i sin roll som predatorer nere antalet av framförallt insekter och de är nyttiga för människan genom att de fångar många skadeinsekter, som exempelvis myggor och flugor. Spindlar har även en roll som föda för många andra djur, exempelvis fåglar, grodor, paddor och ödlor. (Wikipedia)
Flugor
Flugor (Brachycera) är en underordning av insektsordningen tvåvingar (Diptera). Det finns cirka 100 000 flugarter i världen. I Sverige finns cirka 6 000 arter. Husflugan är den mest kända flugtypen i Sverige. Dessa flugor kan bli upp till 7 millimeter långa. De är allätare och äter allt från mänsklig mat till avfall och avföring, och kan därför vara sjukdomsspridare.
Husflugan lever i genomsnitt cirka 30 dagar, och genomgår fyra stadier: ägg, larv, puppa och vuxen. Äggen läggs om drygt 100 åt gången, och tar upp till 3 dagar att kläckas, larverna upp till 60 dagar och pupporna upp till 30 dagar. Spyflugor (Calliphoridae) är en familj inom underordningen flugor, som ingår i insektsordningen tvåvingar. Totalt finns det omkring 1 100 spyfluge- arter, varav cirka 50 i Sverige. Som fullbildade är de flesta spyflugor medelstora till ganska stora flugor. De största är omkring 18 millimeter. Kroppsbyggnaden är vanligen jämförelsevis kraftig och kroppen försedd med kraftiga borst. Många arter är till utseendet mer eller mindre blåaktigt eller grönaktigt metallskimrande. När de flyger hörs ofta ett högt surrande. Ljudet skapas när vingarna skrapar mot kroppen. (Wikipedia)
Silverfiskar
Silverfisk eller nattsmyg (Lepisma saccharina) är en primitiv, vinglös insektsart i ordningen fjällborstsvansar. Arten har fått sitt trivialnamn "silverfisk" på grund av sin silverglänsande spolformiga kropp, och förmodligen för att den rör sig så smidigt att det nästan ser ut som om den simmar.
Silverfisken lever av kolhydrater, till exempel socker eller stärkelse. Silverfiskar kan ta sig in i hus och orsaka problem men är ofarlig för människans hälsa. De har en kroppslängd på 10-15 mm. Dess känselspröt är långa och trådliknande. Den har fötter på två, tre eller fyra av benen. Det metalliska skenet från kroppen beror på dess silvriga fjäll som uppkommer efter silverfiskens tredje skinnömsning. Silverfisken är allätare. Favoritfödan är stärkelserika saker som klister, bokband, socker, hår, mjäll, hud- och nagelrester och den kan göra skada på äldre bokband, papper och stärkta tyger. Den äter även bomull, silke eller döda insekter. Silverfisken kan även äta sitt eget ömsade skinn. Den kan leva utan föda i flera månader, upp till ett år.
Beroende på miljön kan en silverfisk behöva allt från fyra månader till tre år för att bli vuxen. Vid rumstemperatur blir den vuxen inom ett år. En silverfisk blir mellan två och fyra år gammal. (Wikipedia)
Guldögonslända
Guldögonsländor (Chrysopidae), även kallade stinksländor, är en familj i insektsordningen nätvingar. Den innehåller omkring 2 000 kända arter världen över, varav 16 arter finns i Sverige.
Guldögonsländor är små till medelstora nätvingar, ofta med grönaktiga eller brunaktiga färger. De är vanligen nattaktiva och familjens trivialnamn syftar på att många arters ögon i ljuset av en lampa då får en guldaktig glans.
Vissa arter kan om man rör dem avsöndra en illaluktande vätska, och detta har gjort att familjen ibland också kallats för stinksländor. De fullbildade sländorna har särskilda hörselorgan på framvingarna, med vilka de kan uppfatta höga frekvenser, något som hjälper dem att undgå predatorer som fladdermöss. (Wikipedia)
Bärfisar
Bärfisar (Pentatomidae) är en stor grupp av insekter som har fått sitt namn efter att en del arter sprutar ut en obehagligt luktande vätska för att skrämma bort rovdjur
Den stickande odören kommer av att vätskan innehåller små spår av cyanider. Bärfisar har också en mycket rörlig sugsnabel med stickande och sugande mundelar som de använder till att äta med och långa, känsliga antenner som är ledade i fem segment.
Kroppen är oftast ganska platt och ryggskölden är tydligt fyrdelad. Färgerna varierar mycket beroende på art, men många bärfisar, särskilt i tropikerna, är klart färgade i rött, blått och grönt. Längre norrut är de flesta arter mest bruna eller gröna.
Bärfisar finns över större delen av världen. De har anpassat sig till många olika miljöer, från tropisk regnskog till torra öknar. I Sverige finns 30 arter i familjen bärfisar. (Wikipedia)
Getingar
Getingar (Vespidae) är en familj i underordningen midjesteklar (Apocrita). Familjen omfattar omkring 5000 arter, varav 51 lever i Sverige.
Getingar har två par vingar och svartgul- till svartröd- randig bakkropp. Det är bara honor som har gadd. Gadden saknar hullingar och lossnar inte då den sticker, varför den kan sticka flera gånger.
Getingar lever främst av frukt och nektar men matar sina larver med tuggat animaliskt protein. Getingarna förekommer över nästan hela världen; dock inte vid polerna. Det finns både sociala och ensamlevande arter. (Wikipedia)
Humlor
Humlor (Bombus) är ett släkte av insekter tillhörande familjen långtungebin inom överfamiljen bin. Släktet förekommer främst på norra halvklotet, med enstaka arter i Sydamerika.
Individerna inom släktet är kraftigt byggda. Kroppen har tätt sittande hår som i regel ger ett tvärrandigt utseende i svart, vitt och gult eller brunrött. Gadden är nästan osynlig och utan hullingar, och giftet är svagare än hos honungsbiet.
Humlesläktet utom undersläktet snylthumlorna har ibland beskrivits under namnet sociala bin.
En humla har två typer av ögon: Sammansatta fasettögon och enkla punktögon, som vanligtvis sitter uppe på hjässan. (Wikipedia)
Skalbaggar
Skalbaggar (Coleoptera) är den artrikaste ordningen inom insekterna och hela djurriket. Det finns drygt 350 000 skalbaggsarter som är kända av vetenskapen och dagligen upptäcks tidigare okända arter. I Sverige finns cirka 4 400 arter.
Skalbaggarna visar stora skillnader i sin allmänna kroppsform, som till stor del är beroende av formen på täckvingarna. Medan några arter är långsträckta och väldigt smala, är andra nästan runda till formen. Vissa skalbaggar är nästan skivlikt utplattade och andra halvklotformiga. Även storleken växlar mer än i någon annan insektsordning. Till skalbaggarna hör de minsta och några av de till volymen största av alla insekter.
Skalbaggarna lägger ägg som larverna kläcks ur. Äggen, som ofta är klart färgade, läggs vanligtvis i stora samlingar. Skalbaggarna har fullständig förvandling, det vill säga larven genomgår ett puppstadium innan den blir fullbildad insekt. Puppan är en så kallad fri puppa, det vill säga alla yttre organ är synliga på puppans yta.
Skalbaggarna uppträder i de mest skiftande biotoper. Flera arter, i synnerhet i familjerna dykare och virvelbaggar, har övergått till vattenliv. (Wikipedia)
Harkrankar (Pappa Långben)
Harkrankar (Tipuloidea) är en överfamilj inom underordningen myggor, vilken omfattar mer än 13 000 arter. Harkrankarna känns igen på sina mycket långa ben. Harkrankar i Sverige kan ha ett vingspann från 5 mm upp till 65 mm.
En harkrank ser lång och gänglig ut, med mycket långa ben och en lång slank kropp. Vingarna hos merparten arter hålls ofta utfällda vid vila så att de stora svängkolvarna (som har en stabiliserande funktion på insekten) syns tydligt. Till skillnad från stickmyggorna är harkrankarna svaga och dåliga flygare med en tendens att vackla i oförutsägbara mönster under flykt. De är lätta att fånga, men det är lätt hänt att skada deras ömtåliga ben av misstag, även om man inte direkt rör vid dem.
Harkrankar förväxlas ibland med långbenta spindlar. Man kan emellertid lätt skilja på dessa klasser genom att harkrankar, som är insekter har sex ben, medan spindlar, som inte är insekter, har åtta ben. Harkrankarna återfinns över hela världen men de flesta arterna lever i tropikerna. I Sverige finns knappt 350 arter. (Wikipedia)